Omtanken

Vid de allra soligaste och mest gripande stunderna saknar jag mamma så otroligt. Kanske inte just då men jag kommer på efteråt att hon missat det. Jag vill att hon ska få vara med, jag vill höra vad hon tycker, jag vill dela stunden. Men jag saknar henne också oerhört och helt oförberett när jag smörjer in barnen med Vicksalva och minns den lukten blandad med omtanke från när jag var liten och sjuk. Omtanken, denna gränslösa omtanke. I det stora och i det lilla. Den saknar jag nog mest.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.