I mitt barndomshem…

Tittar ut genom ett fönster. Där jag stått och spanat på fåglar, vilka som var i lekparken, moppekillar, vad mamma gjorde i trädgården. I gröna rummet, där mammas stoltheter stod, kaffeplantorna. Går runt och känner på tapeterna. Upplever mitt barndomshem i fingertopparna. Rum efter rum. Fullt med möbler samtidigt tomt och samtidigt fullt av minnen. När vi åker dit och jag står där utanför dörren minns jag så väl. Kliver in i barndomens lekar, i ungdomens äventyr och sedan i minnet när vi, vår lilla familj, var på besök. Så fullt av liv, förut. Ett hus, vad är väl det. Jag bär med mig i hjärtat i stället. Minns min älskade och så innerligt saknade mamma. Alla fina minnen. Så mycket kärlek. Det är allt.

4 kommentarer

  1. Camilla: Va kul att du gillar min blogg! Nu i min mammaroll är min mamma verkligen en förebild varje dag. Hon var fantastisk! Stora kramar till er också!!! Hoppas att ni har det underbart!

  2. Hej Katarina!
    Tycker så mycket om din blogg! Tack för att du delar med dig! Och ja, fortsätt samla minnen, det gör jag också! Din underbara mamma kommer alltid att finnas med oss. Hon finns i våra hjärtan, denna Kloka och varm kvinna. En underbar förebild som jag hade förmånen att få lära känna.
    Varma kramar till dig och din fina familj <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.